Antikens Grekland
Den moderna läkekonsten har sin vagga i antikens Grekland samtidigt som baden var centrum för andlig och kroppslig kultur. Från Grekland via romarriket och vikingarna spreds bastubadandet i Europa och Ryssland. Det badades bastu även i andra delar av världen, i tex Nordamerika badade indianerna bastu i ”svetthyddor” och japanerna i ”sentos”.

Tidiga bad och bastubad i Sverige
Bastubadandet spred sig i Sverige under 1200-talet och är omnämnt i landskapslagarna. Under 1500-talet slog vattnet igenom som tidens stora medicinska upptäckt. Källor och brunnar utvecklades till SPA och kurorter, friska och sjuka människor vallfärdade till dessa platser, och vattnet och badandet fick en mer vetenskaplig istället för magisk laddning. Pionjär i Sverige var läkaren Urban Hiärne, som 1678 hittade och lanserade Medevi brunn i Östergötland som fortfarande bedriver hälsobrunnsverksamhet.

Balneologi
Balneologin, läran om badandet som behandling mot sjukdomar, utvecklades i Tyskland under slutet av 1800-talet.  I Sverige utvecklades institutioner med forskning inom området på Karolinska institutet och Uppsala universitet. En av pionjärerna var läkaren och professorn Carl Curman. Han var också den drivande kraften bakom Sturebadet i Stockholm som öppnades i slutet av 1800-talet och hade såväl turkiskt som romerskt bastubad. Sturebadet är fortfarande spa- och hälsocenter.

Bastun som sjukstuga och apotek
I bastun födde kvinnorna sina barn, här blev kläderna tvättade, här hamnade den döde i väntan på att graven blev grävd och här slaktades djur. Framförallt var det genom regelbundna bastubad människorna kunde sköta sin hygien. På det sättet minskade risken för spridning av sjukdomar, men bastun användes även som sjukstugor. Behandlingar som åderlåtning och koppning utfördes och bastun har kallats ”de fattigas apotek”.
 
Lort-Sverige
Under 1700-talet hamnar bastubadandet i vanrykte och förbjuds i Sverige 1725. Efter många år av badandets förföljelser blev svenskarna ett ohygieniskt folk. Kroppshygien blev inte så viktig och till slut nästan obefintlig. När samhället blev medvetet om detta började man propagera för bastubad. För att få till en förändring bildades föreningen för folkbad 1921. I ett föredrag av läkaren Alfred Berghel som var ordförande i Svenska kurortsföreningen sa han i sitt slutord:
 
”Om vi kunde väcka hela folkets intresse, om vi kunde övertyga den stora massan av befolkningen därom, att bad är ett av de yppersta medlen till folkets hälsa och trevnad, då skulle det dock gå oss i viss mån som det gamla Rom: våra styresmän skulle ta sig saken kraftigt an, donatorer skulle framträda, och svenskarna skulle än en gång bli ett badande folk.”  
 
Initialt är renlighetsidealet förhärskande och hygienaspekter väsentligast. Sjukdomar och smuts ska utrotas. Bastubadandet riktar sig till skolbarn och gamla och ses som en del av folkuppfostran. Senare förändras synen i och med att bastubadandet blir vanligare inom idrottsrörelsen och det blir en del av friskvården.
 
Den svenska riksdagen bildar en bastudelegation 1938, denna ger medel till byggande av bastur i samband med byggandet av idrottsanläggningar. Detta sker i samarbete med Svenska föreningen för folkbad. Statens folkbadsutredning lämnar sin slutrapport 1954 och bastudelegationen upphör. 
 
Vilka medicinska effekter har bastubadandet på vår hälsa?
Islänningar och japaner tillhör de folkslag i världen som har längst överlevnad, det finns flera förklaringar till detta, en kan vara badandet i varma källor.  
Under 1800-talet får läkarvetenskapen större makt och samhället genomgår ett ”vetenskapliggörande” av vardagen. I Sverige har läkarna Hiärne och Curman haft stor betydelse för att utveckla badandet i en mer vetenskaplig riktning. Det är dock i mer modern tid de första vetenskapliga artiklarna om bastubad och hälsa publiceras.
För att försöka ta reda på vad som är fakta och myter har vi (Hägglund och Källström) utfört omfattande litteraturstudier och sammanställt erfarenheter från samtliga publicerade vetenskapliga artiklar från 1950 till 2015. Som ett exempel på bastubadandets positiva hälsoeffekter kan en nyligen publicerad finsk studie nämnas, den visade att regelbundet bastubad minskar risken att dö i hjärt- kärlsjukdom och ökat antal bastusessioner halverade risken (Laukkanen T, JAMA Intern Med. 2015).
De viktigaste resultaten från vår sammanställning kommer för första gången att redovisas och diskuteras på nationalbastudagen den 11 juni 2016.
Hans Hägglund
Bastudoktor, ledamot i svenska bastuakademien, överläkare och docent.
Akademiska sjukhuset, Uppsala universitet och Karolinska institutet